Min lägenhet.

Ja, min lägenhet. Egentligen inte min, jag och bror delar lägenheten tillsammans. Men den är faktist ganska fin, på sitt sätt.
Nästan aldrig ordning, och vi är dåliga på att dammsuga. Vi har inga dekorationer, bara våran TV och våra datorer. Vi har  köksredskap precis för att endast laga den enklaste maten.

Om jag måste tänka på något ställe, så har jag nog mest varit här i lägenheten de senaste åren. Förut stannade jag hemma när alla drog ut på krogen. Satt själv vid datorn och spelade WoW, ofta i vent med någon WoW-polare. Alla andra är ute och dricker och knullar runt, men själv sitter man och diskuterar olika items eller specs, eller kanske berättar om de grymma PvP-spelarna. Satt även ofta och lirade DotA med SS och Fille.

Och snart är min tid här i lägenheten slut. Jag kommer sakna det här stället. Jag kommer sakna alla roliga stunder jag haft här, med eller utan brorsan hemma. Jag kommer sakna när mina polare kom hit och körde GB, alla (dock bara 3-4 st) LAN jag har haft, de småfester vi haft här. Ja, jag kommer sakna det mesta. Förutom en sak, och det är att ytterväggarna inte är isolerade, vilket gör rumstemperatuern obarmhärtigt kall på vintern. Jag kommer sakna min lägenhet, ändå.

Men man måste gå vidare. Det börjar bli tid att se framåt, och lämna det gamla bakom sig. Minnena får följa med, det kan vara skönt att tänka tillbaka ibland. Snart lämnar jag min lägenhet, och det är för gott. Troligtvis kommer jag flytta ner mot södra Sverige. Helst Göteborg. Dels för att alla säger att det är en skön stad (nej, jag har aldrig varit dit), dels för att jag gillar dialekten och deras attityd och stil, och dels för att jag gärna vill träffa Emma någon gång!

Men beslutet är taget, jag ska flytta från Boden. Jag kan inte säga när, men jag vet att jag ska göra det.
Många kommer jag sakna, och jag hoppas någon kommer sakna mig. Det finns inte bara dåliga saker med Boden, för alla minnen man har härifrån kommer vara till största dels bra.

Men jag kommer inte glömma min lägenhet!





Xayida, kvinnan i mitt liv.

De flesta som läst den här bloggen tror säkert att Xayida är mitt smeknamn. Men nu känner jag att jag måste berätta sanningen.

Många som köper båtar och liknande föremål, döper ofta föremålet efter en kvinna.
Jag döpte min blogg efter en kvinna.

Romantiskt, kan hända. Men så var inte anledningen. Anledningen var egentligen den, att jag inte ville döpa bloggen till Swedde. Så jag lånade hennes namn. Hennes riktiga namn är Emma.

Det som är speciellt med Emma, är att hon är lika skadad som mig. Hoppas du inte blir arg nu, men från mitt håll sett ser jag det som en bra egenskap. Du förstår mig, det gillar jag.

Emma är en sån där person som alla behöver, egentligen. Hon är rolig, hon bryr sig (på riktigt), och hon kan vara allvarlig.
Och hon är alltid positiv!

Tack Emma, du inspirerade mig till den här bloggen!

Och det här var mitt första possitiva inlägg!

Överklassen och stora städer.

Alla hatar överklassen från. Förutom dom som själv tillhör den. Och för dom så är vi bara maskar. Vi som inte tillhör överklassen.
Maskar som ska lukra upp jorden, för att det ska gå lätt för dom att gräva.

Från deras barnsben har allting gått lätt. Dom behöver inte anstränga sig alls för att uppnå sina mål.
Möjligheter dyker på dom som falkar. Tjejer, umgängeskretsar, V.I.P, och ännu mer.

Hörde på tv:n för ganska länge sedan. Givetvis från en politiker med "adels"-bakrund.

- Norrland är bara en belastning. Dom kostar pengar, pengar som vi får jobba hårt för.

Jag tror aldrig jag blivit argare än så. Man kan ju fundera i flera timmar på hur många kromosomer den människan egentligen har, om ens några alls.

Låt oss se... Vad har storstäderna för något som gynnar landet? Okej, de flesta stora företag har huvudkontor i de större städerna, men vilken idiot som helst fattar ju att pengar inte bara trollas fram. Dom måste komma från någonstans.

Självklart från arbetarna. Arbetarna som sköter skogen, arbetarna som sköter vattenkraften. Och en av det största inkomstkällorna i Sverige.

LKAB.

Där arbetarna driver fram vinsten. Inte cheferna, vilket av de flesta knappast förtjänat sina pengar.

Arbetarna styr Sverige, och håller oss igång. Inte Överklassen, inte huvudkontoren i storstäderna, utan arbetarna.
Överklassen suger oss torra på pengar.

Bort med överklassen!

Att vara sig själv.

Alla som känner mig vet att jag är mig själv. Alltid.

Jag säger alltid vad jag tycker när jag säger något. Oavsett vad för konsekvenser det leder till.
Ibland blir jag hotad med stryk, ibland gör jag bara folk less.

Många tycker att jag är jobbig, det vet jag. Men jag är mig själv, i alla situationer.

Men, alla människor passar inte ihop. Det är enkel matematik. Cirka 6 miljarder bor på Jorden, och jag hamnar i Boden.

Jag passar inte in här, även fast jag känner många människor i Boden. Men jag är mig själv.
Ni som hitills klarat av mig får beröm, ni andra skiter jag i.

Alla borde vara sig själv.

Boden by vår.

Världens äckligaste stad. Helt seriöst. Tänk er hösten, då allt vinterskräp från förra vintern är uppsamlat.

Friska vindar blåser genom gatorna i staden. Höstlöven faller och bildar ett täcke av ljusbrun och orange.
Det luktar verkligen höst.

Det blir kallt.

Så man skulle kunna påstå att hösten är den bästa tiden i Boden. Eller, hösten är den bästa tiden.

Nu till rubriken.

Våren är den värsta tiden i Boden. Det luktar sanslöst illa.

All hundskit från vinterns hundpromenader smälter fram, och bildar en hinna av gor i luften.
Snöhögarna byts bort mot högar med skräp.

Skräp överallt. Fyfan. Kan inte folk bara plocka upp lite bättre efter sig?

Jag lovar, jag betalar hundskitspåsar åt er om ni lovar att använda dom!

Tack på förhand.

100 kronor.

Ikväll, då jävlar. The Turnarounds lirar på Puben.

Synd att min budget bara är 100 kronor, varav 40 gick till röka.
Känns lite surt, med tanke på att jag var tvungen att låna pengar av mor.

100 kronor, minus 40 förstås, blir 60 kronor till öl.

Det är tråkigt att man måste köpa så dålig öl, för det finns ju så många bra!
Dansk Fadöl, fast utan dankst "ö". Men det blir bra.

Att låna pengar för att få dricka, av sina föräldrar, är egentligen ganska dåligt tecken.
Undrar vad dom tänker när man ringer.

"Hej, jag behöver 100 kronor till att supa med."

I för sig, det går ju alltid att låta bli att säga vad man ska ha pengarna till.

Men det är inte lika roligt.

Tjocka gubbar med magen på cykelstyret.

Alla har sett dom. Cyklandes...

Dom stönar och pustar. Jäkla tjockisar. No offence, ni som är tjocka och läser min blogg.

Helst med cykelmärke av äldre variant. Och gråa t-shirts, så man verkligen kan se deras svettringar under armarna, och frän odör.

Ett plus är att leva på socialbidrag, och dricka folköl. Folköl hela tiden.

Föreställ er deras liv.
Kliva upp tidigt, helst jättetidigt. Sprätta en folköl, och bege sig ut på stan kring 6-7 på morgonen.
Och sen sitter dom där, eller cyklar omkring, hela dagen. Och luktar illa, och svettas, med grå t-shirt.

Detta kan bli du i framtiden, förutsatt att du fyller 40 och lever på socialbidrag.

Ni som är yngre än 40 och lever på socialbidrag behöver inte ta åt er.

Detta klagoinlägg skrev jag enbart för socialfall som aldrig jobbat, och som cyklar och dricker folköl hela dagarna.

Och luktar illa...



Mental mentor, din viktigaste resurs.

Garanterat alla har en mental mentor. Och alla har olika resonemang om olika saker.
Fast från början måste man ju ha någon som proppar in alla resonemang. En mental mentor, kanske föräldrarna.

Men man kan ju inte säga att föräldrar skapar sina barns personligheter. Dom växer fram, och tillsammans med erfarenhet och resonemang, bildas en person. Samma sak gäller situationer.

Alla löser situationer på olika sätt. Även här med prägling från föräldrar.

Och hur är det med jobbiga situationer, där man nästan avlider av skam, eller någon som gråter.

Allt vi kan kan våra föräldrar, för det är dom som har lärt oss. Hur man ska bete sig vid matbordet, att man håller efter sig själv, hjälper till och så vidare.
Det bästa sättet att imponera på föräldrar är egentligen att bete sig på det sätt dom vill att man ska bete sig.

Men det blir ju så tråkigt i längden. Alla trotsar sina föräldrar.

Tänk på allt föräldrar ger en, så kanske det inte blir så svårt att ge tillbaka.

Dagens!

Att allt löser sig till slut. Nu har tandvården eventuellt avskrivit den där räkningen, och det betyder att min student är räddad, eventuellt.

Utöver det, kan jag konstatera att jobb hos kommun är det mest avslappnade jag varit med om fram tills nu.

Normala arbetstider 07.00-16.00, med en timma rast under hela dagen.
Kommunala arbetstider 07.30-15.00, med två timmar rast under hela dagen.

En av mina arbetskamrater är från Tjeckien/Ryssland/Slovakien/Rumänien. Han är häftig.
Minns en morgon när vi klev in i barracken, och hans hälsning var "heil hitler".

Vart lite förvånad, men som tur är, så är allt med hitler roligt. Allt!

Tandläkaren...

Gratis tandvård tills vi fyller 19. Och jag som trodde det var tills man fyllde 20.

Hur som helst, jag for till tandläkaren då jag fått ett brev om att jag skulle laga två tänder. Jag har tandläkarskräck, och bad om att få lugnande för att jag skulle slappna av. Vart lite bäng, så det var helt okej.

Allt var klart, jag for hem och gjorde ingenting.
Några veckor senare fick jag ett nytt brev av tandvården. En räkning...

En räkning på 1800 kronor, varav typ 300 av dessa 1800 var för det lugnande medlet.

Nu till poängen, jag fick ingen information alls om att det skulle kosta, och inte heller att det lugnande medlet skulle tillföra även mer på räkningen.

Så nu står jag här, med 1800 kronor minus från min inkomst på 2200, 4 veckor innan studenten.

Tack tandvården, för att ni lämnat mig med 400 kronor till studenten.

Tack...

Att hata.

Hata är ett väldigt starkt ord. Alla hatar något eller någon. Eller?
Finns det någon som gillar allt? De flesta använder uttryck som "gillar inte" eller "tycker inte om". Men det är egentligen bara synonymer för hata.

Vadå, när man säger "jag tycker inte om...", är det steget ovanför hata? Nej, allt ogillande är egentligen hat. Finns ingen annan förklaring. Om man undviker någon, handlar det i grund och botten om hat. Om man ogillar någon så... ja, ni vet själva.

Okej, visst låter det trevligare när någon säger att dom ogillar något eller någon, men sanningen är hård.

Alla borde våga hata...

Förresten, positiva inlägg kommer också. Vet dock inte när...

Att snickra.

Som den klassiska norrländska familjen. Att snickra. Att bygga ut och fixa. Kan ingen sitta still på helgerna?
Räcker det inte med att alla redan jobbar övertid varje vecka, för att sen komma hem och stressa?
"Vi måste hinna "det" och "det", innan "det" händer". Typiskt gubbjävlar.

Far jobbar i perioder. Han kör lastbil en vecka, sen är han ledig en vecka. Det kallas skiftgång.
Nog för att gubbjäveln ibland kör 16 timmar på en dag, så ska han ändå hem och snickra på sin lediga vecka.
Hur orkar dom? Föräldrar, det är säkert många som vet vad jag menar, även om det bara är jag som läser den här bloggen.

Hoppas aldrig att jag blir likadan. Är man ledig, ska man fan vara ledig, inte slita ut sig, så att man är mer slut i skallen och kroppen i början av arbetsveckan, än vad man är i slutet av den!

Var stolt, var lat!

RSS 2.0