Mot framtiden...

"Vi står inför en ny era, kära vänner. Vi vet inte vars den leder, tekniken tar över, kulturen förändras, våra liv skiftar drastiskt sina färger. Nya människor dyker upp, gamla försvinner. I en förevigad process, men ändå mot vår framtid. Ingen undkommer, ingen kan ignorera vad som händer. Våra värderingar och tankar, våra åsikter och våra rutiner.

Allt.

Från våra förfäder, som fick lida, som fick slita och träla för vår framtid. Från hundraårigt lidande, genom misär och fattigdom.
Och här står vi nu, i deras skugga, levandes i det arv de arbetat fram åt oss.

Det är tid att vi agerar, att vi gör något åt det arv som lämnats åt oss. Att vi tar vara på vår värld och tillsammans bevarar det gamla i oss, och tar in det nya inför framtiden.

Låt oss vandra tillsammans, mot framtiden..." -En vis man.


Hade jag varit stadsminister hade jag lätt sagt det där. Fast ingen fattar nog vad det där betyder, men det hade låtit bra i allafall!





Att vara Stockholmare...

Jag tog mig i kragen för cirka 5 veckor sen, efter att jag hittat mig jobb, och flyttade ner till vår huvudstad.
Det var precis som jag trodde. Skitstort, hus överallt, och framför allt, massvis med människor. Jag ska försöka rada upp en liten lista på det jag lärt mig hittils.

Det första man måste lära sig är kollektivtrafiken.

Tunnelbanan: Det bästa sättet att färdas mellan förorterna och innerstan. Med lite betänketid är det jätte-enkelt att lära sig. Det enda man behöver veta egentligen, är att alla tunnelbanelinjer alltid går via t-centralen. Sen så klart vilken slutstation tunnelbanan går till, för då kan man enkelt kolla på kartan för att hitta den linje som går förbi förorten man bor på.

Pendeltåg:
Om man ska färdas fort från en ända av stan till en annan, går detta fortast. Även om man skall längre utanför stan, finns det alltid nått tåg som tar sig dit man ska, eller i närheten. Sen får man bara kolla upp bussar som går från stationen man kliver av.

Bussar: Oerhört effektivt. Man kan ta sig överallt i Stockholm, men man får då räkna med många byten, och längre restid.

Det andra är att klä sig. Dock skiter jag i detta. Jag orkar inte lägga ner min energi på att hitta en "personlig" stil, då alla i Stockholm klär sig likadant. Så jag kör med mitt rufsiga hår, min skinjacka och mina jeans.

Sen måste man också bete sig på rätt sätt. Man ska vara medveten om mode, bästa nattklubbar, vad man dricker för sorts alkohol, blabla, blabla...

Men det skiter jag också i. Jag börjar känna mig mer bekväm med mig själv, så jag klarar mig nog.

Överhuvudtaget, det är en ganska fin stad. Jobbar med riktiga sköningar, och dom har fått mig att trivas bra på min arbetsplats.
Vädret är tyvärr inte lika fint. Ett slags regn med fallskärm, som regnar ner så sakta att det ser ut som snö, men fortfarande är regn. Om ni förstår.

Jag uppdaterar mig inom kort.

Hej!

RSS 2.0