Att trivas...
Det här är första inlägget på typ två år. Men nu är det dags igen. Göra ett försök i alla fall!
När jag flyttade ner till Stockholm kändes det tungt. Allt nytt, ingen bekantskap, ungkarl i en ny värld.
Men nu, nu känner jag mig helt ärligt hemma där. Jag har vant mig så att säga. Vant mig med alla människor överallt, trafik som aldrig tar slut etc.
Men vad har jag egentligen flyttat ifrån?
Det är klart, jag har många bra minnen från Boden, alla gamla vänner, och även de nya som kan få plats i mitt hjärta.
Alla härliga fiskedagar ute på en stilla sjö, med 40 grader varmt, svag bris och ett kastspö, i väntan på att den där stora gäddan ska hugga.
Men jag känner som så många andra, att jag vill utvecklas, lära mig mer, anpassa mig till nya miljöer och situationer.
Och jag vill ha jobb.
Det var egentligen den enda orsaken varför jag inte stannade kvar.
Norrbotten har allt; vänner, naturen och gemenskapen. Men inte jobb. Inte för mig i alla fall.
Inte det jobb jag sökte, för jag vill utveckla mig själv både yrkesmässigt och på ett personligt plan.
Jag säger inte att Norrbotten är dåligt, jag säger bara att det inte längre passar mig.
Men jag vet att ni som bor kvar där trivs, och det tycker jag ni ska.
Mvh.
